Det finns en särskild glädje i att ställa en egenmålad figur på bordet. Den behöver inte visa varje spänne och söm. En tydlig silhuett, några sammanhängande färger och en enkel bas kan ge den precis den personlighet du vill spela.
Börja med ett litet uppdrag
Välj en figur som du tycker om och som har några tydliga ytor. Bestäm vem den är innan du börjar: en vägvisare, en trött vakt eller en nyfiken resenär. Den lilla idén kan hjälpa dig att välja färger utan att göra projektet större.
Lägg fram bara det som behövs för den här figuren. Ett avslutat litet projekt är en bra grund för nästa försök.
Ge varje färg en roll
Prova en huvudfärg för det största klädesplagget, en lugnare färg för utrustningen och en tydligare accent. En grön mantel, dämpade bruna detaljer och en liten ockragul markering kan till exempel hålla ihop figuren.
Gör ett litet färgprov på en bit kartong innan du börjar. Titta på kombinationen både nära och på avståndet från stolen till spelbordet.
Arbeta i lugna lager
Använd färger avsedda för miniatyrmåleri och följ deras anvisningar. Låt ett lager torka innan du återvänder till samma yta. Om en färg hamnar fel går det ofta att rätta till senare; det behöver inte avbryta hela arbetet.
Ta en paus och se figuren på lite avstånd. Det som känns stort under arbetslampan kan försvinna helt när figuren står bland terräng och andra pjäser.
Välj en detalj att bry sig om
Det kan vara skölden, manteln eller en liten symbol på väskan. Lägg lite extra omsorg där och låt resten vara enkelt. Figuren behöver ett fokus, inte samma detaljnivå överallt.
Låt basen avsluta berättelsen
En enkel markyta i samma ton som ditt spelbord gör mycket för helheten. Skriv gärna figurens namn på undersidan. När den väl kommer med i ett parti får nästa del av historien växa fram mellan kartan och tärningarna.


